Ängelsberg och en skogsbrand

I söndags så for jag, mamma och pappa på vår årliga utflykt till Ängelsberg och Världsarvsquiltarnas utställning. De har öppet varje dag mellan kl. 11-16 till och med den 24 juli. (OBS! Brant vindstrappa till utställningen.) Man får inspiration och träffar likasinnade. Man köper lite lotter och sen brukar vi äta på Nya serveringen där de serverar väldigt god mat.

På vägen hem igen så stannade vi till för att ta några bilder och för att försöka förstå vad den stora branden i Västmanland gjorde med skogen förra sommaren. Ja, för nästan exakt ett år sen. Den bröt ut på torsdagen i vecka 31. Varför minns jag det? Jo, för jag var på syvecka i Möklinta och jag minns att vi inte kunde ha dörren öppen ut för att det luktade brandrök. Då förstod vi inte hur stort det skulle komma att bli.

Hur det sen veckan/veckorna efter, jag minns vi var och badade i Skultuna och vi såg väggen av rök längre bort och planen och helikoptrarna som åkte fram och tillbaka över oss. Ja, det var overkligt. Och då bor vi några mil bort. Hur var det då inte för dem man kände som bodde i det område där man evakuerade. Man undrade hur gick det för dem. De flesta runt omkring här känner ju någon i de direkta områdena. Men det gick bra för dem allra flesta.

Vi kom åkandes nu genom stora frodig gröna skogar och rätt som det var så blev det ett öppet svart landskap, där det gröna nu håller på och tränger igenom, för att efter ett tag krypkörandes, för att hålla sig kvar på vägen, var ju tvungen att kolla mig runt, komma in i grön frodig skog igen. Och husen i den kanten som helt plötsligt fått en ny utsikt.

Det var en läskig brand och det vi såg nu, var bara en liten bit av allt. Branden betedde sig inte heller normalt som jag förstod på en av våra deltidsbrandmän på byn. Elden ska ju brinna uppåt, men rätt som det var kom den farandes neråt. Han hade aldrig varit med om något liknades. Branden gjorde dessutom otroliga hopp över sjöar. Heder åt alla brandmän och frivilliga som sprutade vatten, körde vatten, rullade slangar, grävde diken, gjorde brandgator, ja för allt de gjort. Det är svårt att tänka att de tomma ytorna på bilderna ovan faktiskt har varit storskog. Men det har börjat grönska lite och det gör åtminstone att det finns hopp, även om det kommer ta många många år innan skogen kommer åter i sitt forna skick.

Ängelsberg står kvar och utställningen består. Det var vi glada för. Förra året funderade man på om det skulle bli något i år.

Tack för en fin utställning. Vi kommer tillbaka.

*vinkevink*

One thought on “Ängelsberg och en skogsbrand

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *