”European patchwork meeting in Sainte-Marie-aux-Mines, Frankrike”

Jag och mamma har i några år pratat om att det vore kul att få komma till Alsace och deras lapptäcksmässa med utställningar. Mässområdet är på ett ställe, men sen är utställningarna utplacerade i fyra olika byar. Så det har inte bara varit att sätta sig på ett plan och landa och så är man framme som i Birmingham. Men sen har Högbergs buss haft resor ner och i år tog vi chansen och hoppade på när bussen passerade Västerås. Denna gång fick även pappa följa med, då vi konstaterade att han kunde ha utbyte av resan också.

370 mil ungefär tur och retur i en buss. Det går. Förvånansvärt bra vill jag säga. Jag har ett par gånger åkt buss ner till Taize och då snackar vi 30 timmar på en buss enkel väg och då inga lyxiga stopp ungefär varannan timme och hotell på nätterna som nu. Fördelen med buss är också att man hinner se så mycket längs vägen som man inte ser om man flyger. Nu har jag ju förmågan att somna så fort jag sätter mig på en buss, det blir som en stor vagga och vår chaufför Kattis körde lugnt och sansat oss fram och tillbaka.

Långa köer på autobahn mellan varven, dock oftast hade vi dem i motsatt riktning och vi kunde köra på.

Första natten tillbringade vi i Lûbeck och andra i Karlsruhe. Här var man rätt seg, så det blir mest sova och äta frukost. Dag tre hamnar vi i Strasbourg. Där gör vi en kanaltur, där vi får se bland annat Europaparlamentet.

Vi åker även en bit på den berömda ”Route des vins” där vi gör ett stop i Riquewihr där vi får prova vin och strosa runt i byn lite. Jag hittar en julbutik. Tyvärr i sista minuten, men jag hann springa igenom den ett varv. Fler sådana butiker till Sverige tack. 🙂

Den 12 meter höga Frihetsgudinnan i Colmar. Att hon står här beror på att skulptören Bartholdis hemstad är Colmar. Hon är en fransk gåva till USA, som en symbol för att fria hundraårsminnet av USAs självständighet. En mindra upplaga av Frihetsgudinnan finns i Paris (den har jag också sett på en annan bussresa i Paris för många år sen). Men har även sett den som står i New York, men det var på löjligt långt håll, från flyget på väg att landa på New Ark. Och hon syntes även från flygplatsen, men på vääääldigt långt håll.

”Lilla Venedig” i Colmar och många vackra hus fanns det. Gärna pyntade med olika saker, som tex vattenkannor…

Sen spenderades 3 dagar på mässan och utställningar. Så mycket fint det finns och vilka quiltar. Många art quiltar. Men fantastiska konstverk. Här nedan är det Dorte Jensen, Danmark som har gjort porträtt. När man kom in kunde man först tro att det var oljemålningar, men icke.

Danny Amazonas, Taiwan, gör helt makalöst vackra quiltar och stod nog för den mest häftiga. Där blev vi ombedda att ta 1 kort och sen se om vi såg vad som framträdde bland kvadraterna. Lokalen vad liksom för liten för att få bilden att framträda. Kisa och då kommer se något känt framträda.

Det var 21 utställningar och detta är bara ett axplock. Kyrkor fanns det gott om i byarna och de användes flitigt som utställningslokal. I en kyrka hängde en utställning med utmaningar där man skulle få in ett öga, som man köpt innan, handgjorda av kvinnor från Afganistan. ”Keep your eye on the planet” var temat på utställningen. Här fanns också två stycken svenska kviltar representerade. Den första med elefanten av Ursula Wilhsson Palmer och den med bin av Anita Fors.

I en annan kyrka var det katter som var temat. ”Cheeky Cats”. Helt underbara. På väg till nästa utställning så gick vi över en kyrkogård och där på en grav låg en riktig katt och slumrade. Kanske hade den en matte eller husse där, eller så var det bara varmt, skönt och lugnt där. Franska kyrkogårdar är en utställning i sig kan jag lova.

Det här var en utställning som var tvungen att landa lite. Inte en söm är sydd, men ju mer jag tittade på den, desto bättre blev den och ja, jag skulle kunna tänka mig ett porträtt hemma på väggen. Katherine Roumanoff, Frankrike, stod för den här utställningen.

I det här château var det en utställning av Shizuko Kuroha, Japan. Helt fantastiska skapelser i mestadels beige och blått.

Ett par utställningar var kviltar gjorda av Amish. De gör ju allt för hand. Helt makalöst. Handsytt och handkviltat och stora kviltar. Ett hopplock av flera utställningar med dem. Några var nya och några var äldre. Den första nedanför här med röd kand är gjord i Pynnsylvania, USA, 1870. Dock ett litet bebistäcke. Här var det även kändisspaning. Marti Michell var också ute och kikade på kviltar.

Här har jag sämre koll på vem som gjort vad, men det är fina kviltar. Den med afrikatyger har inspirerat mig och sått ett frö i mig om att jag nog ska ta och skära ner mina saronger från Tanzania och sy en kvilt av dem istället. Bättre det än att de ligger i en garderob och dammar. Det finns otroligt många begåvade kreatörer ute i vår värld. Helt makalöst vackra skapelser.

Efter tre dagar på mässan åkte vi sen vidare till Rûdesheim. Där blev det också vinprovning och sen strosade vi runt på den 144 meter långa Drosselgasse. Vi åt mat och provade även på Rûdesheimer Kaffee. Starkt men gott och en helt skådespel att få till. Det var även en vacker panoramautsikt från en kulle med massa vinodlingar. Självklart sprang jag på en julbutik till.

Sista bilden från färjan i Travemûnde.

Det var en härlig resa och superkul att få ha kommit till utställningarna och mässan i Alsace. Men det var en lång resa och språket är ett hinder tyvärr. 🙁 Kom på i tid att mönster måste man kolla på vilket språk de gick på. Engelska var långt ifrån en självklarhet. Men det fanns mycket fint att se och köpa och lite olika saker från det vi har i Sverige trots allt. Men mässan var helt klart värt ett besök, men kanske inte den första mässan jag tänker återkomma till. Nästa år blir det Birmingham igen.

*vinkevink*